artrit.blogg.se

Bakgrund.

Jag har startat den här bloggen av flera orsaker, bland annat mediciner och alternativ till dessa.  

 

För 1,5 år sedan fick jag diagnosen Psoriasisartrit.

 

Det som ledde till diagnosen var ett "rejält" skov som satte sig på Knäleden samt i Axeln främst, med lite blandade problem på andra leder. Jag vaknade en morgon på Kanarieöarna strax innan nyårsafton 2012 och kunde inte röra benet utan att det gjorde fruktansvärt ont, ni som har dessa besvär vet vad jag menar,

 

Knäet svullnade upp ordentligt kommande dygn. Kom hem till Sverige och tömde knäet och förstod inte vad som hänt, jag hade sedan en tid haft lite ont här och var samt vad jag trodde var några eksem på benet som jag inte brytt mig så mycket om men helt plötsligt var det en läkare som kopplade ihop saker och ting och sa att du har nog Psoriasis och Psoriasisartrit…

 

Insikt.

Jag förstod över huvud taget inte vad det innebar och tänkte mest att om ni skickar mig till en specialist så ordnar väl det sig, har aldrig varit särskilt mycket sjuk förut och såg inte mig som sjuk egentligen heller.

 

När jag väl kom till Reumatologen så gick det ganska snabbt upp för mig vad jag hamnat i, han sa "du kan se det som att du fått Diabetes". Det här är alltså kroniskt tänkte jag.

 

Åtgärd.

Jaha vad gör vi för att lösa det då? Efter diverse undersökningar och utredningar så kom vi fram till en plan för medicinering och eftersom jag och min fru inte hade skaffat barn klart så fick jag inte börja med den tänkta medicinen (Methotrexat) utan började på en Medicin (Salazopyrin) istället, 2/3 märker inga biverkningar alls sa läkaren så jag tänkte inte så mycket mer på det.

 

Första dosen togs i februari, och jag fick mer eller mindre migrän med uppstötningar och annat, detta skulle enligt läkarna gå över och det gjorde det efter att jag kommit upp till rätt dos och vant kroppen vid den dosen. Allmänt låg kände jag mig ju redan så jag vet inte om det förstärktes eller inte men jag vägrade att sjukskriva mig. Så i 3 månader åkte jag taxi till och från Jobbet, Sjukgymnasten och hemmet med kryckan för att kunna stå och gå.

 

TimeOut?

I princip alla jag träffade tyckte att det var dags för en Time Out men jag ville inte ge upp och bli besegrad av sjukdomen.

 

Att inte komma ur sängen när ens 2 åriga dotter är ledsen på natten är att bli besegrad nog, jag hatade det, den upplevelsen är den enskilt värsta situationen jag någonsin upplevt. Så jag bestämde mig för att fightas, var extremt noga med medicinerna och sjukgymnastiken och efter ett tag kunde jag släppa kryckan.

 

Men skulle livet vara så här nu. Läkaren hade ju sagt att det var kroniskt, och det gör verkligen hysteriskt ont. Vet inte hur jag ska beskriva det, men det känns som att man måste knäcka leden varje morgon för att kunna röra den. För mig är det Knäet, Axeln, Foten, Tummen och Stortån.

 

Nytt Hopp

Så under hösten blev vi gravida med vårt andra barn, fantastiskt! Efter 15 veckor bestämde vi oss för att prova Methotrexat för att hjälpa lederna med inflammationen, min sänka var fortfarande alldeles för hög. Återigen fick jag informationen att det var ovanligt med biverkningar och de tyckte att jag skulle ta båda medicinerna i inledningsfasen.

 

I November 2013 började jag ta den nya, en cellgiftsbehandling som har visat sig väldigt effektiv mot artrit, jag såg verkligen fram emot att inte ha ont mera och kanske kunna åka skidor som förr och träna, jag hade då inte tränat på 2,5år för så fort jag kom igång var den nån led som stökade.

 

Trappade upp behandlingen och mådde allmänt kass, min fru undrade om jag var på väg in i en depression och jag hade liksom ingen lust till nånting. Kände mig allmänt förbannad på det mesta och ska jag vara ärlig så gick det ut över precis alla i min närhet, värst för de närmsta. på jobbet hade jag inte presterat på 1 år och jag är normalt extremt resultatinriktad och fokuserad. Dessutom kände jag mig extremt oattraktiv och otillräcklig hemma då jag inte tror att det riktigt var den här individen som min fru gifte sig med.

 

Dagarna efter min första fulla dos Methotrexat förändrade mitt liv, jag kollapsade i feberfrossa en natt och låg hemma med oförklarliga febertoppar hela den veckan. Minns än idag bara fragment av flera dagar. Mitt närminne blev väldigt påverkat under en period och jag började tro att jag fått någon slags demens.

 

Nya insikter

Jag kom då till en ny allmänläkare vars första fråga var om jag funderat på att ta livet av mig. Absolut inte svarade jag och blev förbannad, men jag inser nu  att jag vid det tillfället inte sände särskilt positiva signaler. Hon hjälpte verkligen mig, skickade mig till ny reumatolog som satte ut alla mediciner direkt.

 

Sedan började en ny resa och det är egentligen vad denna Blogg skall handla om och förhoppningsvis kunna inspirera någon att prova ett alternativ om möjligt. Jag inser att det inte är möjligt för alla, och jag lider med er. Men att hitta en läkare med rätt inställning (dvs samma som du), är oändligt viktigt.

 

Jag har läst c:a 1000 sidor om olika sorters kost och vad den gör med cellerna i kroppen, olika fastaschema och sedan en annan extremt viktig sak, TRÄNING. Min naprapat/PT/kostrådgivare sade det mest självklara jag aldrig tänkt på. "Träning är också sjukgymnastik, gummisnoddarna räcker bara en bit för att få tillbaka rörlighet och annat efter det är det träning som gäller."

 

Dessutom får jag sakta men säkert tillbaka; lusten, humorn, och sinnet igen vilket jag tyckt varit jobbigt att vara utan.

 

Nya Åtgärder.

Så istället äter jag saker som är bra för mig, jag har tagit bort allt som av forskare anses inflammatoriskt, jag äter mellan kl 11 och 19 sedan fastar jag 16 timmar varje dygn, då får kroppen ta hand om det som är skadat istället för att fokusera på att hantera näringsämnena i maten.

 

Vidare tränar jag 4 styrkepass och 2 konditionspass per vecka plus en tidig morgonpromenad varje dag.

 

För att klara av det här har jag ett enormt stöd av min fru och mina närmsta, dessutom en arbetsgivare som anser att det mest lönsamma är friska medarbetare, utan er vet jag inte hur jag skulle klarat av det. Skulle kunna skriva sönder tangentbordet om det här men nu stannar jag och fokuserar på min uppgift.

 

Träna mig till en frisk kropp!

 

Nya Resultat???

Det får vi se men det känns i alla fall bra såhär långt…